Vad är diabilder? Format, historia & digitalisering | Videokliniken
Vad är diabilder?
Diabilder (även kallade dior eller diabildor) är fotografier på transparent film monterade i små ramar, vanligen 5 × 5 centimeter. De var den vanligaste formen av amatörfotografi för färgbilder under 1960-, 70- och 80-talen, innan färgnegativ och senare digitalkameror tog över.
Namnet "dia" kommer från grekiska "diapositiv" — vilket betyder att bilden är positiv (rätt färger) på transparent material, till skillnad från negativ där färgerna är inverterade.
Hur ser diabilder ut?
En diabild är cirka 2,4 × 3,6 centimeter (samma storlek som ett 35mm-filmnegativ) monterad i en ram av papper eller plast som mäter 5 × 5 centimeter. Du håller upp diabilden mot ljuset och kan se färgbilden.
För att titta på diabilder användes:
- Diabildbetraktare — en liten manuell apparat
- Diaprojektor — för att visa bilderna på en duk
- Dialjusbord — för att titta på flera samtidigt
Hur länge håller diabilder?
Under bra förvaringsförhållanden (svalt, torrt, mörkt) kan diabilder hålla 50-100 år. Men flera faktorer förstör dem:
- Fukt — orsakar mögel och färgförändring
- UV-ljus — bleker färgerna gradvis
- Värme — påskyndar kemisk nedbrytning
- Damm och repor — skadar emulsionen permanent
Många diabilder från 60- och 70-talen har idag tydligt försämrad kvalitet med röd-skiftning, blekta färger eller fläckar.
Varför digitalisera diabilder?
Tre huvudskäl:
- Bevarande — digitala filer försämras inte med tiden
- Delning — enkelt att skicka till familj och vänner
- Tillgänglighet — du kan titta på dem på dator, mobil och TV utan specialutrustning
Modern scanning kan dessutom förbättra bilden — färgkorrigering, dammborttagning och högre upplösning än ögat kan se på en projektor.
Vilken upplösning behövs för diabilder?
Standardupplösning är 2400-3000 DPI för att fånga all detalj i en 35mm-bild. Hos Videokliniken scannar vi i 5750 × 3840 pixlar (24 megapixel) — överlägset de flesta tjänster på marknaden.